🩺Möt Dr. Eino Solje, chef för Hjärnforskningsenheten vid Östra Finlands universitet och specialist inom neurologi. Hjärnforskningsenheten var en av de viktigaste platserna/centren för FINGER-studien och Dr. Solje har ett nära samarbete med Dr Miia Kivipelto från Fingers Brain Health Institute och hennes team. Han är även docent och har haft en imponerande karriär, bland annat som forskningschef, läkare vid Kuopio universitetssjukhus neurocenter och som gästforskare vid Università di Brescia i Italien🌍.
Hej och tack för att du delade din historia med oss! Kan du berätta om dig själv?
Jag är Eino Solje, neurolog, forskare och ledare för hjärnforskningsenheten vid Östra Finlands universitet. Mitt särskilda intresse ligger i minnessjukdomar hos yrkesverksamma. Utöver att jag forskar om dessa sjukdomar, arbetar jag också kliniskt, där jag diagnostiserar och planerar patientvård och rehabilitering i samarbete med patienter, deras familjer och ett tvärprofessionellt team.
QSNA fokuserar på vård för äldre och personer med minnessjukdom. Kan du berätta hur du hanterar dessa utmaningar?
På hjärnforskningsenheten vid Östra Finlands universitet genomför vi läkemedelsstudier om minnessjukdomar för alla åldrar. Jag arbetar också vid universitetssjukhuset i Kuopio, där jag är ansvarig för minneskliniken. Min tredje koppling till minnessjukdomar relaterar till den forskargrupp jag leder. Vi forskar särskilt om minnessjukdomar hos yrkesverksamma, deras relaterade uppfattningar, diagnostik, nya behandlingar och etiska frågor. Vårt forskningssamhälle är tätt nätverkat både internationellt och bland finska toppaktörer.
QSNA fokuserar på sjuksköterskors och närvårdares färdigheter. Samarbetar du med dem och hur sker detta samarbete?
På hjärnforskningsenheten arbetar forskningssjuksköterskor, som koordinerar studierna och är den främsta kontaktpersonen för deltagare i forskningen. Forskningssjuksköterskor är högt specialiserade proffs med en enorm kunskapsbank om olika minnestester, forskningsarbete och sjukdomarna generellt. Arbetet för forskningssjuksköterskor är mycket självständigt, och de måste behärska sjuksköterskans yrkeskunskap samt diverse uppgifter relaterade till forskningens koordinering. Å andra sidan har många forskningssjuksköterskor blivit så engagerade att de till slut arbetat med doktorsavhandlingar, vilket ytterligare har fördjupat förståelsen för dessa sjukdomar. Utan insatsen från forskningssjuksköterskorna skulle vårt område inte utvecklas.
Nordiska länder har generellt ett gott rykte inom social- och hälsosektorn. Som någon som arbetar inom sektorn, vad skulle du säga att våra system saknar?
Området för minnessjukdomar är bättre än sitt rykte. Att arbeta med minnessjukdomar är fascinerande och området utvecklas snabbt. Den största trögheten i utvecklingen kan vara det stigma som är associerat med dessa sjukdomar, vilket också kan minska intresset för att gå in på detta område. Många människors uppfattningar om området kan baseras på erfarenheter från decennier tillbaka, som inte längre motsvarar modern minnessjukdomsvård. I den offentliga debatten borde vi istället för att tala om "händer" och "institutioner" tala om individer som drabbas av dessa sjukdomar och de fenomen som relaterar till dem. Jag skulle önska att fler framstående offentliga personer skulle följa H.M. Drottning Silvias exempel i att skapa positiv utveckling med respekt för området och forskningen inom det. Inställningen har en enorm inverkan.
Comments